Jenny Lind – Den svenska näktergalen

2020 var det 200 år sedan Jenny Lind föddes och detta uppmärksammades av Anders Hanser. Jenny Lind vår första internationella superstjärna – som ingen av oss hört då inga inspelningar existerar av henne – är egentligen en föraning om vad som skulle komma i form av det svenska musikundret. Naturligtvis bidrog nyfikenheten på Jenny Lind att hennes konst ligger nära mamma Hanser Linas. Båda avslutade också sina karriärer i förtid för att ägna sig åt hem och familj.

Historien om den svenska näktergalen berättas till stor del genom de många brev hon skrev. På den tiden måste ogifta kvinnor ha en förmyndare, så ock Jenny Lind. Det var hovrättsrådet Henrik Munthe och till honom skrev Jenny Lind åtskilliga brev från sina resor. Vi får genom dessa en inblick i hennes fascine- rande liv och inre tankar.

Jenny föddes 1820 och under hennes första år flyttades hon mellan sin mor, mormor och fosterföräldrar Bara nio år gammal antogs hon som elev vid Kungliga Teatern. Redan när hon var tio år började Stockholm prata om underbarnet. 1829-36 medverkade hon i 30 olika talpjäser och 1837, innan hon fyllt 17, var hon fast anställd vid teatern. Den 7 mars 1838 debuterade hon som Agatha i operan Friskytten av Weber. Själv ser hon det som sin födelsedag som artist. Bara 19 år gammal blev hon invald i Musikaliska Akademien!

Jennys sång var det som tog henne ut i Europa och så småningom till USA. Hon drog tusentals åskådare var hon än sjöng. Stora män blev förtrollade av näktergalen från Sverige. Allt från författaren H C Andersen, som baserade såväl sagan ”Näktergalen” som ”Den fula ankungen” på Jennys liv, med inslag från sitt eget – till kompositören Felix Mendelsohn. Han var den kanske viktigaste mannen i Jenny Linds musikaliska liv – och möjligen utöver det. Fredrik var gift och hade fem barn, men kunde i alla fall uppmuntra Jennys musikaliska karriär. Han komponerade oratoriet ”Messias” med tanke på hennes underbara röst. Jenny Lind drog fulla hus när hon sjöng i Stockholm, Berlin, Leipzig, Wien och London.

Den berömda impressarion P T Barnum ordnade 100 konserter med näktergalen i USA 1851 enbart på hennes rykte. Utan att ha hört henne ta ton en enda gång. Hon hade kunnat bli oerhört rik. Hon noterade stolt de rekordstora vinster som bland annat hennes USA-turné drog in med över 100.000 dollar. Men hon behöll inte mycket själv. Det mesta såg hon till att det gick till välgörande ändamål!

Efter ett tag längtade Jenny hem. Hem skulle dock inte bli Sverige. Hon och den nyblivne maken, den tyska pianisten Otto Goldschmidt som varit hennes ackompanjatör under USA turnén, bosätter sig i först i Dres- den och sedan i London. Paret fick tre barn och de tillbringar några somrar i Sverige. Den 2 november 1887 avled Jenny Lind i staden Malvern i England och där är hon begravd. Jenny Lind har som enda kvinna en plankett i Poets Corner i Westminster Abbey.

Inga Lewenhaupt, ordförande i Jenny Lind-sällskapet, har varit Anders behjälplig med fakta. Lena Nordin är berättare framför kameran och som berättarröst hör vi Frej Lindqvist. Jenny Linds text framförs av Jennie Silfverhjelm.

I sin ungdom bodde Jenny Lind i perioder hos sin vän Adolf Fredrik Lindblad, ibland kallad den svenske Schubert. Han var också en i raden av män vars hjärtan krossades av den svenske näktergalen. Inför hennes avskedskonsert i Stockholm 1841 skrev han sången ”Farväl”. Den sången framförs i filmen av den unga operasångerskan Agnes Auer på samma plats som Jenny Lind en gång sjöng den i Hedvig Eleonora kyrka.