Hanser Lina – Vallkullan som blev operasångerska

Hanser Lina Andersdotter upptäcktes av Hugo Alfvén då hon var 14 år och vallkulla i Orsa. Hennes vallåt ingår i hans Dalarapsodi och hon är Alfvéns sinnebild då han komponerar verket. Hennes enastående röst gjorde att hon blev medlem i Orsa Kyrkokör, fast hon egentligen var för ung. På den här tiden samarbetade kyrkokörerna runt Siljan i Siljanskören som leddes av Alfvén och vid 19 års ålder debuterade hon som körens solist. Den rollen kom hon att inneha i 50 år!

Hanser Lina föddes 1908 i Orsa. Hon gifte sig när hon var 20 år med organisten Erik Göransson som hade flyttat dit nyutbildad från Insjön där han var född 1901. På Alfvéns inrådan utbildade Hanser Lina sig till operasångerska. I tre år fick hon Christina Nilssons stipendium och hon gick privat och studerade in några operaroiller. Debuten skedde på Stockholms Operan 1939 då hon sjöng rollen som Santuzza i Cavalleria rusticana mot självaste Jussi Björling. Jussi hade egentligen slutat vid Operan och blivit frilans, men valdes ut för att matcha fram den lovande debutanten. Succen var enorm. Den svårimponerade operachefen, legendaren John Forsell, ansåg att det var den mest lysande kvinnliga operadebuten vid Kungliga Operan på 60 år! Hanser Lina fortsatte som Elisabeth i Tannhäuser och Tatjana i Eugen Onegin men därefter valde hon att avsluta sin karriär på Operan, trots otaliga övertalningsförsök, till och med från kungahuset! Efter varje uppsättning erbjöds hon fast kontrakt, men avböjde. ”Hon trivdes inte med atmosfären på Operan och det förstår jag”, berättar Hugo Alfvén i det bildspel Anders gjort om honom. Anders tror också att hennes frikyrkliga föräldrars uppfattning att Operan var syndens näste, påverkade hennes beslut. Eller hände redan det som decennier senare uppmärksammades av Metoo…?

Efter operaframgångarna ägnade sig Hanser Lina Göransson åt konsertverksamhet och sjöng även vid tre olika tillfällen i USA. Hon kom sedan jämte Jussi Björling att bli Alfvéns favorittolkare av hans nordiska romanser och hon uruppfördes flera. Med väl bibehållen röst, kunde hon framträda ända fram till mitten av 1980-talet.

1978 gjorde Anders tre halvtimmes radioprogram med sin mamma Hanser Lina och de sändes i P1. 6 år senare hade Anders en semiprofessionell videokamera och arbetade då en del med filmaren Tore Wiman. En dag i september 1984 åkte de till Orsa för att dokumentera Anders föräldrars musicerande. Mamma Hanser Lina var då 76 år och pappa Erik 83. Hanser Linas röst var fortfarande perfekt och hon kunde alla texterna utantill. De startade kl 10 och höll på under 12 timmar. Inspelningarna var bara ämnade för familjen som ett minne. Han gjorde också en intervju med henne 1987 då hon fått Alfvén medaljen. Inspelningarna fick stå i Hansers lager fram till 2008 då han bestämde sig för att försöka redigera en film trots att de använt olika tekniker. Det lyckades och blev en halvtimmesfilm som hade premiär på sångerskans hundraårsdag på biografen Röda Kvarn i Orsa inför två fullsatta salonger. SVT köpte in filmen direkt och den visades på Nyårsafton 2008. Vi visar den tillsammans med filmen om Christina Nilsson.