Stina på Backen – operasångerskan Christina Nilsson

Stina på Backen blev nästa svenska näktergal. Hon föddes 1844 på Sjöabol gård, även kallad Snugge, i Vederslövs församling, i Småland, men den fattiga familjen tvingades lämna gården och bosätta sig i en backstuga på Sibbagården i Lövhult. Gården kallades för Backen och den lilla flickan Christina fick därför öknamnet Stina på Backen. Nar hon växte upp skulle Stina på Backen och hennes talang blomma ut och hon kom att ta över epitetet ”Den svenska näktergalen” från Jenny Lind.

.Rätt människor hörde henne och hon hamnade det året i utbildning hos sångerskan, konstnären och friherrinnan Adelaide Valerius Leuhusen. 1859 debuterade hon 15 år gammal på Frimurarlogen i Göteborg och gjorde succé. Samma år lämnade hon Göteborg för Stockholm där hon kom under Franz Berwalds vingar. Berwald blev så betagen att han skrev brev till kollegan Franz List för att berätta om hennes fantastiska röst.

Stenen var satt i rullning. Christina reste till Paris när hon var 17 år och där hon fick slita men levererade! Hon fick treårskontrakt på Theatre Lyrique och debuterade 21 år gammal som Violetta i Verdis La Traviata och gjorde stor succé. I London sjöng hon 1868 inför 30 000 i Kristallpalatset i samband med ett Händel-jubileum.

Christina Nilssons karriär hade tagit sådan fart att hon kunde köpa tillbaka Snugge till sina föräldrar. Bondflickan från Vederslöv var nu favorit bland societeten, inte minst den franska och den ryska. Hon finns omskriven i den ryska klassiska romanen Anna Karenina av Leo Tolstoy. Christina Nilsson gifte sig med den franske bankmannen Auguste Rouzaud i självaste Westminster Abbey. De båda tröttnade snart på det kringflackande livet och när Auguste blir tipsad om hur kan kunde tjäna en miljon på börsen och slippa turnerandet, slår han till. Men paret blir i det närmaste ruinerade. Det tar så hårt på Augustes hälsa att han avlider. Christina tvingas ut på turné bland annat till USA.

1885 kommer hon hem till Sverige för ett antal konserter. Hon bor på Grand Hotell och det samlas en stor skara människor nedanför hennes fönster. Christina lovar att efter den sista konserten ska hon sjunga för de samlade från balkongen. Ryktet går. När kvällen kommer har 50000 människor samlats utanför Grand Hotell! Hon sjunger som hon lovat några sånger och avslutar med sina paradnummer ”Fjorton år tror jag visst att jag var” och ”Värmlandsvisan”. När det står klart att det inte blir någon mer sång, uppstår oro i folkhavet vilket slutar med att 19 människor kläms ihjäl och 34 personer skadas. Christina som sett allt från sitt fönster blir förkrossad. Hon ordnar bland annat stödkonserter för de drabbades familjer.

Precis som Jenny Lind avslutade Christina Nilsson sin karriär när hon stod på topp. 1888 gjorde hon sin sista konsert i Royal Albert Hall och det allra sista framträdande gjorde hon fem år senare på en välgörenhetskonsert i Menton i Frankrike. Hon gifte sig med en spansk adelsman och blev grevinnan de Casa Miranda. Efter pensioneringen delar hon sin tid mellan Spanien och Frankrike, men besöker också ofta Sverige. 1906 köper hon Villa Wik utanför Växjö. När hon drabbas av dubbelsidig lunginflammation är det dit hon beger sig. ”Mina ben skall inte bli kvar i Spaniens jord” lär hon ha sagt. Hon avlider den 22 november 1921, några mil från gården där hon föddes.

Christina Nilsson inspirerade författaren Gaston Leroux till att skriva Fantomen på Operan. Historien om Christina Nilsson förmedlas i filmen av Linnéa Sallay, Frej Lindkvist och Michaela Jolin. Operasångerskan Ingegerd Nilsson, släkt med Christina Nilsson. I är ”stand in” för sin berömda släkting med både mycket vacker operasång och uppläsning av texter på småländska. Gården Snugge förvaltas av Christina Nilssons släktförening. En av de efterlevande släktingarna är sångerskan Sylvia Vrethammar, som också medverkar i filmen. Christina Nilsson-sällskapet delar varje ut stipendier till unga lovande operasångare. Anders mamma Hanser Lina Göransson, hade stipendiet under tre år och det möjliggjorde hennes utbildning fram till debuten på Kungliga Operan 1939.